Först sa Selma mamma till både mig och Andreas. Sedan var Andreas så stolt över att hon började kalla honom för pappa. Problemet var bara att hon då började kalla även mig för pappa. Nu har jag försökt och försökt att få henne att börja kalla mig mamma igen ganska länge och nu har jag äntligen lyckats. Bara det att hon då gick över till att även kalla Andreas för mamma igen. Inte lätt det där.
Selma är så underbart gullig på morgnarna nu. När hon vaknar, innan jag knappt hunnit vakna själv, så möts jag av en blöt puss på munnen. Och gärna en till. Och en till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar